Nu är vitsipporna på upphällning men fortfarande är det vitt så långt ögat når när man cyklar genom den lilla skogsstigen till kolonilottsområdet. För äntligen blommar den lilla spröda harsyran. Den är så liten och söt, man glömmer nästan bort att den finns. Men jag och sonen längtar varje år. Då plockar vi bladen att ha i sallader eller att bara äta där man står i skogens grönska.
4 kommentarer:
Väldigt söt liten blomma, och harsyra åt man ju jämt som barn... Har glömt bort att göra det nu bara. Kram Pia
Ja harsyran är så söt! I min mossbalja på balkongen växer harsyra sedan fyra år. En gång har den blommat, måste ut och se om det kommit några knoppar i år. Hoppas! :)
Marie
Kul att du kikade in hos mig. Välkommen tillbaka! Vilken fin blogg du har, fantastiska bilder. /Sara
Så söööt. Den väcker barndoms minnen till liv.
Skicka en kommentar